En massa tankar. En massa arga människor. En massa goda vänner som gav god kritik.
Jag är så rädd för ett samhälle, där grundlig kritik av det egna handlandet (just samhället) ifrågasätts eller förbjuds.
Vi är jättebra, vi är mycket få. Och genom god självkritik ska vi bli bättre.
En färdbeskrivning från gymnasiets Rimbaud:
Framåt! Marschen, bördan, öknen, ledan och raseriet.
